After dentist

En kommentar
Idag har jag varit hos tandläkaren. Skulle dit själv för första gången och hade seriösa hjärtklappningar. Kände på mig att jag skulle behöva borra eller laga eller något annat som skulle göra fruktansvärt ont. Jag var lite tidig så jag satt i väntrummet och tänkte *hoppas hon är snäll, hoppas hon är snäll* som om det skulle vara en mördare annars.
 
När jag kom in i rummet började hon med att ta röntgenbilder med sakerna som alltid brukar göra ont men som tack och lov inte gjorde det denna gång. Min enda tanke från sekunden jag satte mig i stolen var *hoppas det inte gör ont. Vad som helst bara det inte gör ont* men det gick toppenbra och hon kände lite på tänderna med en spetsig sak och sa sedan; så, då var det klart. Redan? tänkte jag och undrade vart hon hade gjort av munsköljet, den äckliga smörjan de sätter på tänderna så det smakar banan resten av dagen, tandtråden och saker som eventuellt skulle göra illa mig. 
 
 
Vet ej hur mycket det syndes men det kändes i alla fall som att mitt ansiktsuttryck gick från *åh-gud-låt-det-gå-bra-spänt* till *i-alla-fall-något-bra* till *var-det-redan-klart* till *PRAISE-THE-LORD-det-gick-ju-faktiskt-bra*. Sen att jag gjorde en tandläkar-standard och sa att jag äter godis färre gånger i veckan än vad jag faktiskt gör behöver vi inte prata om.
 
1 Sanna:

skriven

Skönt att höra att det gick så bra där :)
Gillar inte heller alla dessa saker de stoppar i munnen på en och känna den där smärtan.

Tur att vi kvinnor är smärttåliga och helt fantastiska :)